Tacksamhet

Jag hos min fästmös föräldrar, och kelar där med en av mina favorit katter, Tuffsan heter hon. Jag är fortfarande ovan över hur ”vuxen” jag ser ut.

Många år har gått sedan jag hade knall rosa hår, många år har gått sedan jag bodde på träningsboendet Odlargränd, där jag mådde som sämst, men där jag också mått som bäst. Närmare 7 år har gått sedan dess. 7 år med många fler erfarenheter och lyckliga minnen. Men många tårar har jag också fällt.
Jag har utmanat mig själv, bland annat har jag frilansat som föreläsare och skrivit min debut som heter Min spegelbild. En självbiografi där den röda tråden är just Odlargränd. Jag är så otroligt tacksam för att jag lärt känna så många fantastiska människor genom alla dessa år. Speciellt den personal som alltid ställde upp på Odlargränd. Tack och åter igen tack! Vad vore jag varit utan er…

För lite mer än 9 månader fann jag min andra hälft, den människa jag vill leva med åren ut. Vill leva med av resten av mitt liv. Snart ska vi bli sambos.
Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma, då jag känner mig så lycklig, trots mina ständiga och jobbiga dippar. Tack för att du finns min älskade, och lyfter upp mig när det känns som all kraft rinner ur mig. Tack älskling för att du finns i mitt liv.

Annonser

Också jobbigt att flytta

Även fast jag ser fram mot flytten på lördag, är det även jobbigt. Det är rörigt i lägenheten med flyttkartonger och prylar överallt. Det finns inga gardiner uppe längre. Så lägenheten känns kal och tråkig. Jag ogillar när det är stökigt, och när lägenheten känns opersonlig och tom.

Ibland känner jag mig panikslagen. Jag är så trött, men har svårt att sova och prioritera på ett klokt sätt. När jag vaknar på nätterna börjar jag packa istället för att försöka somna om eller göra något lugnt. Jag har med andra ord börja förlora mitt omdöme, och min impulskontroll är låg. Jag har dock äntligen efter flera månaders väntan fått tid till en arbetsterapeut. Det tog många månader även fast det var en prioriterad tid. Jag är bara orolig över hur jag ska orka med allting…

Dags att flytta

Lördag nästa vecka blir det att forsla över möbler, kartonger och diverse till min och min fästmös kommande lägenhet. Det känns helt fantastiskt att äntligen få flytta ihop. Vi har haft tur med att hitta en lägenhet så fort, med tanke på hur svårt det är att få en lägenhet i centrala staden. Vi ska göra ett direktbyte. Jag och min fästmö har knappt varit tillsammans i ett år, men ändå känns det så rätt. Jag älskar henne av hela mitt hjärta.

Wow! Jag skriver på min uppföljare

Nu känner jag att det är dags igen, att låta orden flöda fritt. Därför har jag bestämt mig för att skriva en ny bok. En samlingsutgåva. Där en utökad
version av min debut ”Min spegelbil” kommer finnas med. Därefter kommer fortsättningen, men också en lyriksamling. Som jag så länge velat ge ut.
Så 3 böcker i 1 blir mitt nästa projekt, som jag är sjukt taggad för.
Jag har en good feeling, det kommer bli riktigt, riktigt bra.

Inför en föreläsning

Jag vet inte om jag nämt det innan på bloggen, men inför en föreläsning krävs mycket planering, En månad innan föreläsningen förbereder jag och tränar på mitt material. Sedan behövs noggran planering med min samarbetspartner. Jag behöver se bilder på platsen där jag ska föreläsa. Jag behöver tydlig och mycket information över hur dagen kommer att se ut. Ju mer förutsägbart det är, desto bättre. Jag behöver även ta ledigt hela veckan med tanke på min energibrist. Det är tråkigt att det ska vara så, att min Asperger diagnos ställer till det så mycket för mig. Men att jag gör mitt jobb grundligt är samtidigt en fördel och styrka.

Hur är det att jobba/frilansa som föreläsare kanske ni undrar? Det är helt fantastiskt! Trots att det tar mycket energi är det underbart att nå ut till en, förhoppningsvis intresserad publik. Att berätta om min historia och nutid är extremt ventilerande.