Ett nytt kaptitel i mitt liv

Nu är det jag kan skada mig med borta,
jag gav det nyss till en personal.
Jag har inte kunnat gjort mig av med de
själv.
För varje gång jag ser de ligga där på nattduksbordet
låter jag de vara kvar ut i fall att.

Men jag har kommit till punkten när det
räcker.

Det som har fått mig att vilja lämna
självskadebeteendet igen är att om jag fortsätter,
tänker jag, så finns det alltid en risk att
falla tillbaks till botten.
Vill jag det, nu när jag bott på boendet och har
gjort så många framsteg att jag själv inte ser alla än?
Är det värt att bryta ner det, och få börja från början igen?
Nej, det är det inte.

Känslan att skrika att jag vill ha tillbaks dem så hela rymden hör
är stark just nu, skulle kunna stortjuta som ett barn.

Men det finns andra sätt att hantera problem istället för
det självdestruktiva beteendet som trycker ner en
till botten.
Det finns andra sätt.
Det finns andra sätt.
Det finns det.

Jag fick ett textmeddelande från personalen:
Bra beslut starkt gjort.

Annonser

2 reaktioner på ”Ett nytt kaptitel i mitt liv

  1. bra vanjavit
    det var ett moget beslut av dej
    nu ska vi bara kämpa så att du inte faller tillbaka igen oxå
    men ett steg i taget och njut nu av din revans mot rakbladen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s