En grå morgon

5.08 på morgonen, känner mig mer död en levande. 
Inte en timmes sömn inatt, besvikelse hänger kvar här. 

Jag funderade på att börja skriva under natten, men jag gjorde inte det. Kanske hade aningen att det skulle bli skit.

Jag klyvs mellan att tro att jag är fysiskt sjuk eller att det här är mitt fel.
Glömde ju att ta all medicin igår kväll.
Glömt att äta och dricka tillräckligt.
Det lutar åt mitt fel.

Ska jobba om fem timmar, men det kommer praktiskt inte att funka, Ingen sömn, feberfrossa, munvärk.

Hej, jag är ett stort misslyckande.

Annonser

4 reaktioner på ”En grå morgon

  1. Du är inte misslyckad! Du har ett funktionshinder som sätter begränsningar . Du ska aldrig klandra dig själv, bara lära dig av läxan och gå vidare tills nästa gång. Du vet ju att du har sovigt dåligt, ätit osv. De är ju ett steg . Men de är inte så lätt alla gånger. Jag är likadan , äter och sover jag inte som jag ska blir jag som nervända huset. Rörigt i huvudet och lättiriterad och få mina utbrott. Kram

    Gilla

  2. Jo, det blir verkligen så ibland.
    Blir som en explosion efter det hänt så
    mycket och en sak kan bli ett utbrott till slut.
    Även fast det suger, och inte önskar någon det här, så känns det ändå skönt att inte vara ensam.
    Kram.

    Gilla

  3. Jag känner igen mig så väl i dig och ditt sätt. Nästan allt du skriver skulle kunna vara jag som skrev dessa ord. Men min mamma tro inte jag har verken asp el. adhd. Hon har väl en inre förnekelse och skulle se det som hennes fel. Hon skulle inte heller erkänna att hon skulle ev ha de oxå. men jag är näst intill säker på att jag har samma diagnos som dig. Jag bara länktar efter att få göra min utredning nu. min plan är den att jag ska göra en liten mapp på varför jag är som jag är emellanåt så att min omgivning kan förstå varför jag blir som jag blir. jag försöker oxå lära mig att stanna upp och försöker tänka efter : ”varför fick jag plötslig ångest nu för? Jaha det var för att det blev si o så” Kram

    Gilla

  4. Förstår att du längtar till utredningen.
    Det kommer bli mycket lättare för dig, oavsett svaret.
    Jag gjorde min utredning när jag var fjorton, så var ganska ung och fattade inte riktigt att det var en utredning jag gjorde. Mådde skit psykiskt och det kan också påverkat utredningen på annat sätt.
    Men efter var det en lättnad, kanske inte början … det var ju svårt att förstå. Liksom, Asperger syndrom? Vad är det? Är jag sjuk eller vad?

    Mina pappa tänkte så i början mer, kanske hade en förnekelse också. Men vi funkar bra ihop nu, när han börjat förstå och lära sig.

    Det är mycket så, med det hela. Att hitta strategierna för att kunna leva ett fungerande liv.
    Det är mycket som har satt spår hos mig,
    skolans hemska minnen och så vidare.
    Efter diagnosen fick jag bättre hjälp, eller kanske rätt hjälp.
    Kämpa på! Kram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s