Och minnsam förstörde jag glas, men jag ångrade mig.
Varför ska jag låta känslorna bli
fysiska?
Ilskan grepp tag om mig.
Nu är jag i en smått handikappad situation.
Bör helst använda kryckorna tills fredag, behöver sjukskriva mig imorgon, inga promenader mer en de nödvändiga som tillåts.
Kan jobba på torsdag men behöver skjuts dit och hem. Och på
fredagen ska jag till vårdcentralen igen.
Jävla sår på fotens trampdyna.
Någon dag kommer jag väl troligtvis skratta åt detta, eller få en annan slags reaktion …