Samtalet med min kontaktperson


Efter pratstunden med C, min kontaktperson kändes det genast lite
bättre.
Vi sätter in en pratstund imorgon istället för matkursen.
Jag behöver prata, om känslor och andra saker jag känner är jobbigt.
Jag har pratat mycket förr, om känslor som kommer upp eller finns där.
Men nu för tiden går jag omkring utan att prata ett knyst om vad jag känner.

Jag: Jag känner skuld, för mina syskon. Att jag alltid tog upp mycket tid så
mina inte syskon har fått lika mycket tid …
Och det känns som jag har en mur, när jag är utomhus, som på jobbet.
Jag kan inte få in något eller någon.
När jag kommer hem är jag i mitt fängelse istället.

Under hela samtalet och svaren från C kände jag hur svårt det var att tolka
hennes röst. Var hon arg på mig tänkte jag?

Jag: Tror att det är min Asperger som känns mer en vanligt. Just nu har jag
svårt att tolka din röst också, är du arg?

C: Nej, jag är absolut inte arg.
Ska vi göra så att jag hör av mig om en ny samtalstid med psykologen,
och att vi även sätter in samtalstid med personal en gång i veckan?

Jag: Det låter bra, sen är det ju det allt runtomkring, som du säger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s