The time has come to say goodbye, but I will never forget you

Bland det sista av fotona av mig innan jag kom till träningsboendet.

Ikväll tog jag ett beslut, som jag funderat på länge och jag vet
ju längre tid jag funderar på det kommer det bli svårare att slita sig.
Det handlar om mitt korttidsboende, som jag har kvar till en viss del.
Jag fick väldigt mycket hjälp av dem.
Dom har gjort så mycket och jag är så tacksam över det.
Dom ställde upp i det sista, till jag behövde en annan slags hjälp
och jag flyttade till ett träningsboende i Värmland, där jag befinner mig än.

Den första tiden ringde jag väldigt mycket till mitt gamla boende.
Jag var rädd här och kände inte den nya personalen så väl.
Och distansen var lång hemifrån, det kändes.
Men jag började ändå ta hjälp från personalen som jag hade hos mig här,
och ju mer tiden gick, ju desto mindre behövde jag mitt gamla boende.

I nu läget har jag en som ringer mig ibland därifrån.
Jag brukar träffa någon från korttidsboendet, som jag gärna
vill berätta hur jag har det här på träningsboendet, om jag nu är i hemtrakterna.
Men nu känner jag att någon annan behöver deras hjälp mer än vad jag behöver.
Som när jag flyttar härifrån kommer jag antagligen bo själv, men jag har ändock
stöd. Så alltså, boendestöd är det jag kommer ha.
Sen så vet jag inte riktigt, om jag ska söka en kontaktperson.
Men jag kommer inte behöva den hjälp från mitt gamla boende.

Så jag känner att, som sagt att någon annan en jag behöver all hjälp som jag fått från dem.
Det kommer kännas lite svårt, men ändå. Jag är redo.
Så vi har bestämt att vi ska ha ett avslutningsmöte.
Jag är evigt tacksam för hjälpen, så ni vet. (Om ni läser).

Annonser

2 reaktioner på ”The time has come to say goodbye, but I will never forget you

  1. Det är skönt att du tänker som jag, alltså lämnar över en plats till någon som kanske behöver ”mer hjälp” än en själv. =)

    Klart du får länka, bara roligt !
    OK, den boken har jag nog inte hört talas om… Tror jag..

    Fin ny design, förresten !

    Gilla

  2. Jo, det är sunt tänkande, tror jag 🙂

    Oj, jag menade såklart boken som du skrev om, Pojken som kallades Det.
    Och inte som jag skrev innan, förvirrade jag 😛

    Tack så mycket! 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s