Lenore och jag

Jag kan inte rå för det, men Lenore är helt i min smak av humor.
Också gestaltar jag henne i mig själv.
En trotsig flicka som inte menar illa men det råkar bli så ändå, och hon är
avskalad från världen och känslor, lite så där.
Ibland funderar jag på att ha henne som tatuering, men det väntar jag med.
Får se efter flera år, om jag fortfarande ser henne som en del av mig.
Jag vill inte ha en barnslig tatuering som jag ångrar, liksom.

Annonser

En reaktion på ”Lenore och jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s