På bristningsgräns

Jag är på en bristningsgräns, nästan hela tiden, igår var det en hemsk dag
efter klockan fem.
Jag låg förlamad av ångest i flera timmar, samtidigt som impulserna
kunde komma när som helst och jag hade ingen aning om när.
Jag hade ingen strategi som funkade, förutom den att jag kunde ligga i sängen
till ångesten blev lite lättare så jag kunde gå upp ur sängen ett tag.
Men sen var jag tillbaks där, ångesten hade slagit till igen.

Gårdagen är en sån dag som är helt hemsk, att inte kunna röra sig och man väljer
att försöka sluta tänka för att inte känna ångesten …

Under kvällen var det som värst, när personalen ringde på dörren var jag oförmögen att
öppna dörren, jag hade bara svårt att andas när jag låg i sängen i mörker runt omkring mig.
Personalen kom in, ruskade om mig och sa att det var dags för planering.
Jag svarade inte utan bara låg där, men när hon fortsatte kände jag ilskan, jag kunde knappt
hålla tillbaks en knytnäve.
Jag hoppade upp ur sängen plötsligt, ingen kontroll och jag gallskrek, UT! UT HÄRIFRÅN! UT!!

Det blev ingen planeringen, men jag vände mitt värsta humör med att spela Portal 2 på
Playstation.
Jag lyckades somna och så var den dagen över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s