Tänk om allting blir fel?

Det är den första gången jag känner en rädsla att
flytta från boendet. Känner också en press kring mitt
självskadebeteende. Jag är rädd för om jag inte lyckas
stoppa så det kommer det alltid finnas en chans till att hamna
i botten igen, tunga mediciner och psyk.
Men det kanske är sunt att känna rädslan också?
Det är så mycket nu, samtidigt tycker jag att det är spännande.
Har kommit på mig själv med att drömma och fantisera kring att
jobba på stadsbiblioteket.
Jag ser fram emot en helt egen lägenhet, och skaffa en katt.
Men en känsla gnager, oron.
Tänk om allting blir fel? Ett katastrof tänkande, vet jag att det är, men
tänk om.
Jag är rädd för att allt jag byggt upp raseras igen, som det har gjort många andra
gånger. Men jag vet att planeringen för utflyttningen är noggrann för alla som bor här.
Så varför skulle det bli ett problem?
Och så kommer jag sakna mycket här, mitt jobb på bibliotek, personalen, lägenheten …
stället i sig också. Det finns så många minnen här, de flesta är positiva också.
Borde jag låta mig känna det här? Och inte tänka bort det.
Rädslan ska passera, är det meningen att jag ska låta mig känna den … ?

Annonser

6 reaktioner på ”Tänk om allting blir fel?

  1. åh. stora förändringar får tankarna att löpa amok. men en egen lägenhet och en katt – det är kärlek. det är det som är det finaste i mitt liv; älskade katten och mitt trygga hem.

    sv; jul firas med en liten del av släkten. hemma hos föräldrarna. bara 5 minuters promenad bort, så det är lätt att ta sig hem och det blir för oroligt. det är bra.

    hur ser din jul ut? <3!

    Gilla

  2. Jackie: Förändringar är sjukt jobbigt, det tillhör min diagnos också. Åh vad jag önskar att jag var diagnos fri ibland.

    Det låter ju som det kommer bli en mysig jul!
    Min familj kom igår, så vi firar julen här, och julafton är ju idag. Men jag hade önskat på snö .. det är så fint.

    <3

    Gilla

  3. vanjavit det är inte alls konstigt att du känner dig rädd och orolig samt har de där tankarna det är fullt normalt

    du ska ta ett jättekliv ut i vuxenlivet nu du ska flytta till eget boende där du inte kommer ha personalen som trygghet längre

    jag var oxå rädd och orolig när jag flyttade
    tänkte oxå hur ska jag klara det men man klarar det

    och om du faller ja då faller du det finns inte så mycket att göra åt det tyvärr då är det bara att ta nya tag igen och jag lovar det kommer finnas många som vill hjälpa dig
    /sofie

    Gilla

  4. Sofie: Det känns bra att du förstår mig.
    Och jag känner mig starkare för jag vet ju att du klarade det.
    Du är en bland de starkaste personer jag någonsin mött. Jag menar det.
    Älskar dig så mycket.
    Glitter kram ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s