Aspergers syndrom och skolgången

Jag har alltid varit en person som är nyfiken, har lätt att lära mig,
är begåvad och har många talanger.
När jag gick i mellanstadiet så gillade jag att gå i skolan, jag gillade matematiken.
Jag blev faktiskt additionsmästare i årskurs två, eller om det var 1:an.
Jag gillade svenskan, gillade faktiskt de flesta ämnen. Något som jag inte var förtjust i
var att ha redovisningar, därför jag stammade kraftigt, som jag hade gjort sen jag började
prata. Jag blev utsatt för mobbning av det.
Jag var en person som många gillade, förstod jag då när jag blev utvald till lucia av klassen.
Men skolan blev svårare, matematiken blev otydlig, som många matte tal var i form av
gåtor. Det fanns inga bilder i de nya böckerna som man fick årskurs 4.
Så jag tappade intresset för matten och många andra ämnen också.
När mellanstadiet började hade jag svårare att hänga med, min Asperger och ADHD, som
jag inte visste jag hade då, blev mer framträdande. Jag sågs som en lat unge, som inte hängde
med under lektioner, utan jag kladdade i mina böcker istället.
Jag mådde sämre psykiskt och var väldigt trött om dagarna.
I mellanstadiet körde jag fast i matten totalt. När läraren tyckte att multiplikations tabellen var
så viktig så skulle man kunna den utantill, jag har aldrig lyckats med det. Så jag fick ha en lapp
på bänken för att jag skulle kunna räkna överhuvudtaget.
Bilden och svenskan var mina favorit ämnen, många gånger fick jag skriva noveller.
När vi började med en skoltidning fick jag skriva en novell på sista bladet vid varje nummer.

Högstadiet var en ren katastrof, det är så mycket att berätta från där, men jag kan kortfattat
förklara att jag blev psykotisk, hade panikångestattacker, blev med ambulans till akuten och
allt slutade med BUP och vara sängliggande hemma i ett år med depression.

Efter jag kom från depressionen började jag att plugga igen, men jag gick ut med dåligt betyg.
Strukna ämnen, IG. Men MVG fick jag i bilden och G i vissa ämnen.
Jag har inte gått ut gymnasiet, jag har knappast gått där, efter ett halvår kom jag till träningsboendet.
Där jag bor än.
Gymnasiet blev en börda, samtidigt som jag ville så mycket, Få bra betyg i svenskan, ville klara
av grund matten, och … ja, jag ville klara mer en vad jag kunde göra.

Jag känner mig inte glad över mina dåliga betyg, men när jag inte fått hjälpen jag skulle behövt,
när skolan inte märkte något, när ingen brydde sig så var jag gjord som en katastrof.

Att sätta mig i på skolbänk är långt ifrån mina tankar. Men jag har många talanger. Jag målar,
skriver, fotograferar och mycket annat, så kan jag se en annan väg.
Jag jobbar på bibliotek, som alltid varit mitt drömjobb, jag har haft utställning och jag har läst upp
min lyrik inför publik.
Just nu arbetar jag med en föreläsning.
Mitt mod kan ta mig långt, och alla är inte gjorda för
att sitta duktiga och läsa till journalist eller vad det än nu är.
Speciellt om man har svårigheter, som Aspergers syndrom, ADHD, andra neuropsykiatriska
funktionshinder eller psykisk sjukdom.

Jag önskar att skolan skulle få mer resurser, för det finns alltid elever med med Asperger eller ADHD.
Har hört att 2-3 i en klass kan ha neuropsykiatriska funktionshinder.
Det sista jag vill är att elever ska må dåligt, att de inte får hjälp i tid och för lida i senare i livet.
Det är en av anledningar att jag vill föreläsa, för att folk behöver öppna sina ögon och se problemet
som är.

Annonser

7 reaktioner på ”Aspergers syndrom och skolgången

  1. du skulle ha sökt till kungsård ivak det är en aspergerklass jag gick i den där fick man mycket hjälp och man fick studera i sin egen takt somt på sitt sätt
    /sofie

    Gilla

  2. Sofie: Jag var och kollade på skolan, men tyckte inte att de verkade så bra för mig. Då de sa att man helst skulle klara allt som de andra gjorde. Men tänk om jag inte skulle klara det? Så jag tackade nej + så skulle det nog bli svårt att komma in bara. Som mina betyg var helt usla.

    Gilla

  3. Hej! Jag heter Joanna och är 23 år och när jag blev 14 år så fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda trots bakgrund.
    Så kolla gärna in min blogg:)
    Ps. Du kanske tom vill göra ett bloglovinbyte?:)
    Ps. Finns även flera tävlingar med fina priser så passa på att anmäl dej:)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s