Flyktbeteende och självskadebeteende

Flyktbeteendet och självskadebeteende har mycket gemensamt. Att fly från problemet, antingen genom att skada sig fysiskt, men även att man kan vända sina egna tankar och känslor till sin egen motgång. Just det kallar jag som ett flyktbeteende, men det kan även klassas som ett självskadebeteende.

En av de anledningarna varför jag kom till träningsboendet var att mitt självskadebeteende hade ökat kraftigt på kort tid, även fast jag hamnade på psyk hittade jag nästan alltid något att skada mig med. Så ”förvaringen” att vara på psyk hjälpte mig inte egentligen något, jag var ändå en risk för mig själv.

Nu när 3 år har gått och utflyttningen närmar sig har jag utvecklats otroligt, jag är så gott som självständig men det som satt spår är just mitt självskadebeteende.
Det är nästan som det vore en pakt, om man gjort det en gång är man sluten till dess beroende. Lite så är det. Det har varit ett beroende för mig, min kropp har tillslut reagerat med att skapa endorfiner när jag har skadat mig.

Jag har ändå blivit mycket bättre i självskadebeteendet, men ändå är det självskadebeteendet som jag inte har hunnit att övervinna genom dessa 3 år. Även fast jag inte skadar mig så mycket fysiskt använder jag mina tankar och känslor mot mig själv för att skapa en liknande känsla som självskadebeteendet ger. Ibland är jag inte heller medveten om det.
Mitt destruktiva beteende har satt djupa spår i mig. Jag ser den destruktiva sidan inom mig som en varulv som behöver tämjas. Att jag ska ta kontrollen en dag.

Hur ser mitt självskadebeteende ut i nuläget?
Jag får fortfarande återfall, intervalerna brukar handla om en månad emellan, ibland mindre. Jag kan säga med tanken att ha ADHD och dess impulsivtet och när ångesten trycker på starkt, är inte den lättaste kombinationen att hantera.
Jag har tatuerat över flera ärr och jag har i tanken att tatuera hela armarna. För varje gång jag ser på dem nu, känner jag den där känslan, påminnelsen om vad jag var förr.

Annonser

2 reaktioner på ”Flyktbeteende och självskadebeteende

  1. vanji!!

    älskade vanji, det tar tid att komma ur ett självskadebeteende
    och det finns en risk att flytten triggar igång det. men det lägger sig snart det är ju bara för att allt är nytt alltså inget konstigt alls om du går lite bakåt då.

    men det vänder fort när du börjar känna dig mer hemma

    man blir inte sluten till dess beroende utan det är tryggheten som du är ute efter dt och känslan som du får
    men man kan sluta, det går
    bara att lägga ner rakbladet och försöka att inte ta upp det igen

    du kan köra sakta
    bestäm dig för att inte röra rakbladet på en vecka och följ din plan sedan ökar du på tiden
    tillslut får du skuldkänslor för att du skar dig när du varit så duktig en sådan lång tid
    älskar dig siz ❤

    Gilla

  2. sofie: Tack siz, för dina ord och tips ❤ Det är väl så ibland, att man tar för stora steg och har för höga krav, men jag kommer fixa det en dag, som du ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s