Främmande känslor från ett förlutet

Det har hänt så mycket känslomässigt, knappt under detta, senaste dygn som varit. Omtumlande, många tårar och känslor, men samtidigt väldigt främmande. Känslor så nya, från något som förr varit välbekant. Som nu nästan är omöjligt att förstå, ens begripa. Vad är det som händer, vad är det jag känner?

Jag glömde bort musiken jag lyssnade på, när jag stannade upp där jag som liten gått i skolan. Allting kom tillbaks, fast på ett annat sätt. Tårar tryckte bakom mina ögon, av en sorg. För jag vet denna gång, att det är över. Det är ingen som tvingar mig att komma tillbaks hit. Det är ingen som bestämmer över mitt liv längre, som då. Jag kan nu välja själv, om jag vill gå i skolan eller inte. Jag kan bestämma att må bra, istället för att må dåligt. Som jag är kapabel till det nu. Men inte då.

Detta är nästan omöjligt att skriva något om detta, ännu. Det känns inte som jag har bearbetat själva faktumet, att mitt liv från förr är ett avslutat kapitel. Jag brukar nämna hur det känns som jag än är flickan, som mest av allt önskade att bli sedd. Och att inget har förändrats. Men det just det som har hänt.

Sörjer jag den flickan från mitt egna förflutna? Ja, jag gör nog det. För jag vet som vuxen vad jag gick igenom. Jag är nu högt medveten, om alla känslor jag gick igenom.

När jag stegrade bort från skolgårdsplanen, så började jag höra musiken igen, men jag kunde inte hindra mitt snyftande, och de tårar som sköljde över mig.
Så främmande …

Annonser

4 reaktioner på ”Främmande känslor från ett förlutet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s