Övergiven – Om att leva med Emotionellt instabil personligshetsstörning

Trots att jag under så kort tid vetat att jag har Emotionellt instabil personlighetsstörning, förkortning IPS. Så har jag ändå lagt märke till den delen av mig. Mer en vad jag trott.
Just en sak, som jag kommit underfund med, är rädslan över att bli övergiven. Och med det, så börjar jag förstå att min IPS kan ha utvecklats tidigare, en vad jag trott.

Det var en gång under min dagistid, jag var nog mellan 4-6 år. Det var då min bästa vän skulle sluta på dagiset. Jag minns än idag, hur hårt det drabbade mig. Jag minns till och med att jag tänkte: hon är min enda trygghet.
Det jag också minns är att, detta var den första gången i mitt liv jag drabbades av verklig ångest.

Den dagen hon inte fanns kvar där, satt jag på kullen på gården. Jag minns att jag grät, och jag visste inte vad jag vad jag skulle göra utav sorgen som jag kände. Jag drog upp mina knän till hakan, medan tårar glittrade smärtsamt nedför mina kinder.
Hur länge jag suttit där, var jag inte medveten om, tills en dagisfröken kom upp till mig, där jag satt ensam. Hon tröstade mig.
Men än idag, kan jag känna rädslan. Över att blir övergiven.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s