Men om jag inte hade Aspergers syndrom, vem vore jag då?

Vem vore jag utan mina känslomässiga svängar, vem vore jag utan mina kreativa toppar? Vem vore jag om jag inte hade Aspergers syndrom eller ADHD? Jag har tänkt på det många gånger, och jag funderar på, hur och vem jag egentligen skulle vara då.
En del av mig vill säga att jag kanske skulle varit en person mer i centrum, att jag skulle rest i ung ålder och att jag skulle vågat mer, just i relationer. Men det vore inte heller jag.

Men att älska mig precis för den jag är, är svårt. En del av mig vill inte skänka mig den kärleken, men som jag egentligen är värd.
Det var inte mitt val att bestämma att ha Asperger eller ADHD. Så varför ska jag då straffa mig själv?
Människan, en själv är sin värsta fiende.

Jag längtar efter en brusande vind, solsken, svalt vatten, vaggande träd och löv som prasslar mjukt. Jag vill känna det inom mig själv.

Jag vill ge mig själv det.

Annonser

En reaktion på ”Men om jag inte hade Aspergers syndrom, vem vore jag då?

  1. Har inte Asperger eller ADD men jag känner så väl igen det du skriver. Men jag känner samtidigt att det är vanligt att folk med olika diagnoser identifierar sig väldigt hårt med just dem och på nätet skaffar sig nicnames eller döper sina bloggar efter just den diagnosen. Bra eller dåligt? Nej det behöver i sig inte vara dåligt, men själv skulle jag aldrig kalla mig för cp-linda eller bloggen för synskadebloggen för att jag råkar ha dessa små ”problem” i mitt liv. Jag är så mycket mer än bara det. När jag var liten identifierade jag mig mer med mina funktionsnedsättningar av den anledningen att jag inte kände att jag hade någon annan identitet. Idag är det annorlunda. Istället för att tänka vem vore jag utan mina funktionsnedsättningar så tänker jag att andra människor genom hela mitt liv har satt handikappetiketten på mig och att det har strypt min verkliga person. Jag kan känna ångest för det idag, att jag borde ha rst mer och gjort det eller det och att det varit lättare om jag varit ”normal”. Men att det egentligen inte handlar om mina fysiska hinder utan om vad omgivningens etikettering av mig har gjort med min förmåga att våga ta för mig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s