Då man inte alltid förstår allvaret

Nu när det börjar sjunka in. Händelsen kring min överdos börjar jag vakna till liv.
Jag börjar förstå allvaret i mitt självdestruktiva beteende. Hur jag faktiskt sätter mitt liv på spel.
Jag vaknade till ännu mer idag. Då jag fick ett sms från en av mina boendestödjare och hon frågade om jag fortfarande var kvar på sjukhuset. Jag har alltså verkat ringa henne helt omedveten om det. Jag minns inget av det. Och jag har ingen aning hur länge vi pratat, eller vad jag ens sagt.
Det är minst sagt skrämmande, och mitt medvetande och insikt växer ytterligare.
Hur jag faktiskt sätter mitt egna liv på spel. Att jag inte har någon kontroll, och att jag faktiskt kan dö. Jag vill inte det, jag har mycket att ge än, och jag skulle aldrig kunna föreställa mig vilken smärta jag skulle orsaka min familj och vänner. Inte kunna förställa mig det fullt ut.

Livet är för dyrbart att förlora, det är dags att resa sig igen. 

(Tack alla för era fina och värmande ord, mina vänner, bloggvänner, och familj).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s