Samtal på psykiatrin 28/2-13

För några dagar sedan:

Det är så mycket känslor nu, känns som allting sprängs. Allt inom mig, känns så förvirrande. Och rädslan känns så verklig, lik en gestalt. Någonting går sönder inom mig …

Men nu, känns det bättre igen.
Att jag har varit mer sårbar under den senaste veckan, märks tydligt. Mitt humör kan svänga fort, och för det minsta lilla. Jag kan reagera med sorg och irritation, för ett telefonsamtal … till och med när människor är väldigt vänliga mot mig!
Ibland blir jag bara inte klok på mig själv.

Men efter jag pratat med P på psykiatrin, så brukar det alltid kännas någorlunda bättre. Jag liksom kommer tillbaks på banan igen. Blir påmind, får nya strategier och tips.
Något som jag tränar på just nu är att sträcka på mig, det kanske låter fånigt. Men det är väldigt effektivt, för den där nästan ständiga sorgen jag har burit på sistone, försvinner häpnadsväckande nog.
P nämnde att det är ett sätt att ”lura” hjärnan på. Att göra tvärtemot vad sorgen vill, har gjort så jag känner glädje igen, och inspiration. Jag har funnit ett jävlar anamma igen.

Och jag ser fram emot den kommande tiden. Då två konstutställningar står på tur, min syster fyller år, och jag ska se Amanda Jenssen live igen!
Ibland är livet faktiskt underbart.

Annonser

2 reaktioner på ”Samtal på psykiatrin 28/2-13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s