En vilja, som väger upp sorgen och det mörka

Det har varit en av de bästa, eller kanske lugnaste dagarna på länge. Inte för att det har varit någon ”dans på rosor.” Men trots alla hinder och svårigheter som dykt upp, så har jag hanterat det på ett mindfulness vis: Varit medveten närvarande, hittat tillbaks till nuet och använt färdigheter för att stå ut när det är svårt.
Framförallt är jag lite förvånad, överraskad att jag också har kunnat hantera mina insikter på ett bättre sätt. För insikt betyder inte bara vishet, det är också en smärta och frustration:
Jag har ännu en gång har blivit påmind om min Asperger … Min insikt växer, och det gör ont.

I slutet av DBT:n idag blev jag okoncentrerad och orolig. Jag fick även svårt med dissociationer, stängde av mig själv, fast som en ofrivillig försvarsmekanism. Ibland kan jag göra något åt … Men ibland går det bara för fort. Till dimman.

Trots den envisa sorgen och smärtan av påminnelsen om att vara annorlunda, tänka annorlunda. Känna sig ensam och utanför. Känna sig avskalad från omvärlden: Aspergers syndrom.
Så har jag ändå inte låtit känslan ta över. Jag vet att jag inte kan göra något åt det nu. Och då är det inte heller effektivt att grubbla över det.
Jag pratade med min DBT terapeut om det, och nästa vecka tar jag det med henne.

Idag är det en sådan dag, då jag har kontroll, energi och beslutsamhet: en vilja, som väger upp sorgen och det mörka.

(Jag vill även tacka för alla fina kommentarer och den stöttning jag får här genom bloggen, tack).

Annonser

4 reaktioner på ”En vilja, som väger upp sorgen och det mörka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s