Reflektioner kring hindret att inte kunna identifiera känslan

Under helgen har jag haft svårt att identifiera känslor, jag har nästan ständigt gått runt med ett tryck över bröstet, och ett obehag i kroppen. Jag försöker att lyssna på vad just den känslan vill säga mig.
Men jag fastar redan i frågan, vad är det jag egentligen känner?
Medans jag försöker förknippa känslan med något, identifiera vad det är: är jag ledsen eller har jag ångest? Men efter ett par sekunder har mina tankar och koncentration fallit något annat, eller någon annan.

Mitt hjärta är tyngre en vanligt, men helgen har passerat ändå.
Så det ska bli skönt att komma tillbaks i vardagsrutinerna igen, som jag mår bäst utav. Helgen ja, har jag nästan alltid haft svårt för.

När jag försöker tänka på nuet, försöka använda färdigheter, men när det inte fungerar som jag vill, blir jag frustrerad. Samtidigt vet jag, att jag inte har gått i DBT så länge. Detta är något nytt för mig, och man ändrar inte ett beteende på en dag.
Men jag har ännu svårt med prestationskrav. Jag vill göra det bra, nästan perfekt. Jag vill så mycket, men jag lägger ofta ribban för högt, för mitt eget bästa.
Träning och träning, är vad som väntar.

Annonser

2 reaktioner på ”Reflektioner kring hindret att inte kunna identifiera känslan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s