Hur kan allting vara så levande, efter alla år som gått?

Jag står här. Precis här. Staketet, byggnaden, grusplanen … allt ser ut, precis som det gjorde förut. Skabbiga riktmärken, inpräntat i tiden.
Den vita byggnaden. Står orubblig kvar. Tegelstenar som är gjorda av förruttnande minnen. Och fönstren är övergivna, likasom grusplanen: skolgårdsplanen verkar förevigt sovande.
Jag tar ett steg framåt, och mitt hjärta skenar iväg. Än känner jag närvaron, av min barndoms gestalt. Trots att vinden står stilla här, och regn faller, så långsamt. Men inom mig piskar regn, och vind sliter tag i varje del av mins själ! Jag kan se gestalt efter gestalt … Minnen som återuppväcks från de dödas rike.

Hur kan allting vara så levande, efter alla år som gått?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s