Vad vill jag? För detta är mitt liv – Att arbeta med acceptans

Att gå i DBT (Dialektisk beteendeterapi), är en förvirrande förändring av sina beteendemönster och sin personlighet.
Nu när jag börjar ställa mig själv frågan: Vad vill jag?
Så har mitt vanliga liv och tankemönster vänts upp och ner.

Jag minns bland det första jag och min individuella terapeut pratade om vid mina första DBT sektioner, var den frustrationen jag hade kring min energinivå.
Mina svårigheter att hushålla med energi, men också att kunna acceptera att det är som det är, att jag aldrig har särskilt mycket energi.
Men jag försökte klamra mig fast vid att det blir bättre och att mer energi kommer komma. Men som P då förklarade kanske aldrig kommer finnas där.

Och för ett par dagar sedan kom just den insikten, att jag kanske aldrig komma ha den energi och kraft som jag tror andra
tycks förvänta sig utav mig. Jag kan inte säga att jag är annorlunda, eller onormal. För alla är vi individer och unika. Och vem kan egentligen sätta stämpeln att något skulle vara onormalt?
Men min hjärna fungerar annorlunda.
Jag upplever ljud och andra sinnesintryck, ibland som outhärdliga. Jag har svårt att förstå sociala koder och jag lider av en kronisk känsla av att vara alldeles ensam. Min hjärna producerar inte heller de substanser som behövs, utan jag har istället nästan konstant ångest och nedstämdhets känslor. Och för att jag ska kunna fungera så behöver jag ta medicin dagligen. Så jag kommer iväg till jobbet, inte drabbas av hallucinationer, att mitt humör inte svänger lika mycket, och så att min ADHD problematik håller sig i schack.

Så vad är energi för mig? Är det verkligen så att att det skulle betyda att jag har ett heltidsjobb, tränar varje dag och umgås med vänner på kvällar och helger? Eller är energi det att jag har en lugn dag, känner mig harmonisk fastän jag kanske känner mig sliten efter två timmar på jobbet?

Min värld, känns skakig just nu. Och oklar. Att detta inte är jag. Men jag förändras, jag använder mitt förnuft och lyssnar på mina känslor. Och kanske acceptansen kommer i framtiden, att jag har mina svårigheter, men att jag också kan förstå och tycka att det är okej, att dom finns där ändå.

Annonser

4 reaktioner på ”Vad vill jag? För detta är mitt liv – Att arbeta med acceptans

  1. Det där har jag också så svårt med just nu! Att inse och acceptera att det kommer att vara så som det är, att jag alltid kommer att ha lättväckt oro och ångest, alltid kommer att ha svårt med sociala situationer och förlora energi av det m.m., m.m. Visst utvecklas man hela tiden och det enda som är konstant är förändring. Men jag har så länge trott och hoppats att det skulle bli bättre, men kanske måste jag acceptera att det är som det är – åtminstone just nu!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s