Jag är perfekt på mitt sätt! (Att leva med Aspergers syndrom, ADHD och psykisk ohälsa)

Det är som vanligt, jag är tröttare en tröttast. Ångest och nedstämdhet finns nästan alltid där. Jag har ont i kropp och leder. Har en pulserande huvudvärk. Ibland önskar jag bara att jag kunde sova bort dagarna.

Detta som jag beskriver är för det mesta min vardag, och en del av mitt liv.
Med den insikt jag också har av min diagnoser och dess problematik, är jag ofta frustrerad och känner hopplösheten.
Men samtidigt är det en befrielse, att veta om vad det är som gör en fullständigt slutkörd, bara efter ett 2 timmars arbetspass.
När jag tänker tillbaks på min tid som 12-13 år (innan jag fick reda på min en av mina diagnoser, Aspergers syndrom), kände jag mer hopplöshet en vad jag gör i dagsläget.

Jag minns att jag ofta hade tanken ”jag kan inte se en väg ut”, eller ”vad är det som är fel med mig?
Och med tanke på att jag går i Dialektisk beteendeterapi, så finns det många möjligheter att jag till sist kan acceptera mina diagnoser, och inte få ångest av bara tanken av att det är en pest, en evig börda. Att leva med, Asperger, ADHD och Emotionellt instabil personlighetsstörning, vilket Asperger och ADHD är genetiskt och inte kan försvinna.

Men ju mer tiden går kan jag också se mina förmågor, att Asperger framförallt, inte bara är just det, en pest. Min hjärna har en förmåga och arbeta snabbt, och väldigt effektivt (när omgivningen är fungerande och motiverande). Jag har lätt att minnas detaljerad fakta kring vissa ämnen, i mitt fall handlar det ofta om litteratur, lyrik, specifika författare, design, elektronik och musik).

Senast förra veckan pratade jag med en av arbetskollega på biblioteket, och det lät som han var imponerad när han sa att jag ställde upp böcker väldigt fort.

Jag skulle haft förmågan i skolan, om jag fått förutsättningarna till att använda dessa förmågor. Men i en stimmig miljö, högljudda korridorer, mobbning, utanförskap, och framför allt en stor oförståelse och dålig attityd, har jag egentligen aldrig haft en chans till att lyckas.

Nu när jag 21 år, har lämnat tonårens mörka år, har jag också lämnat skolan efter mig. Jag kan lyckas på mitt sätt. Jag arbetar på bibliotek, som alltid har varit en dröm, jag ställer ut konst med jämna mellanrum, jag ska börja spela i ett band, jag har debuterat som föreläsare, jag är duktig på att skriva, eller uttrycka mig överhuvudtaget. Jag är alldeles perfekt, på mitt sätt.

Annonser

2 reaktioner på ”Jag är perfekt på mitt sätt! (Att leva med Aspergers syndrom, ADHD och psykisk ohälsa)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s