Det som stryper min själ …

Idag ska jag ha DBT, men det tar emot. Kraften finns inte riktigt där. Många gånger gör jag saker på ren vilja och envishet. För jag vet att jag behöver ha hem mat, jag vet att jag mår bättre om jag har en daglig sysselsättning, och jag vet att DBT:n hjälper mig. Men oavsett, så kommer jag inte ifrån känslan av att vara maktlös … hopplösheten, och att vara liten; vad som pågår inom mig, tusentals stormar vrider, vänder och griper tag min själ. Bergochdalbanan är igång igen.

Fast det som är skönt i denna situation, är att jag vet varför jag känner detta. Och jag vet också att det vänder igen, och jag har människor omkring mig, som stöttar mig. Jag har min älskade också, och vi ska tillbringa denna helg tillsammans … en romantisk helg. Jag känner mig oerhört uppskattad, tack alla som finns vid min sida, i både storm och sol.


Annonser

3 reaktioner på ”Det som stryper min själ …

  1. Om man skulle rada upp alla fel som händer inom psykiatrin så skulle det aldrig ta slut. Det är sjukt och fruktansvärt hur man blir behandlad, dom finns ju för att hjälpa inte stjälpa, vi är ju sjuka. Inget som vi valt själva.

    Jag känner igen mig det i det du skriver, lusten till inget men att man måste göra det ändå. Och det är jättebra att du kommer iväg på DBT:n ändå… Jag står fortfarande i kö för det, ser fram emot att börja men.. ändå inte.

    Stor kram till dig.

    Gilla

  2. Åh, vad vad underbart kul att du har träffat någon. Det är du verkligen värd 🙂 Måste också erkänna att jag är lite nyfiken på vem hon är. 😉
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s