Minnesbilder och reflektioner

Det är många minnesbilder som dykt upp. Väldigt plötsligt upplever jag ännu än gång saker som jag helst velat glömma. Aldrig mer vill tänka på. Men minnena finns där ändå. Och påminner mig om gammal smärta, som jag inte trodde fanns kvar. Men ändå så är den där …

De flesta minnena cirkuler kring skolan. Och att jag inte hör hemma någonstans. Ensamhet, även fast jag alla gånger inte varit det.

Att tänka på min barndom ger mig en absurd känsla.
Idag och som de senaste 2-3 åren har så mycket förändrats, och till det bättre. Hur har detta kunnat hända? I trygga händer och med envishet så kommer man långt. Bra mycket längre än vad någon kunnat anat. Inte ens jag själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s