Lyrik: Fallande himmel

När jag blickar upp
Rasar den mörka natthimlen

Ner faller stjärnor
Vassa som glasskärvor

*

Jag ligger på ett kallt och naket fält

Min kropp skälver
Försöker omfamna sig själv

Min själ söker krampaktigt efter tröst
Ty, änglarna svarar inte längre på mina rop

Men sjunger tyst en sång
Om det som inte borde förgåtts

*

Bland skärvor och spillror
Ligger min sargade kropp

Bevingad av glassplitter
och förlorat hopp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s