Svårigheter med kommunikation – Om att leva med Aspergers syndrom

Det finns dagar och stunder då jag inte störs av min Asperger problematik.
Men ibland lider jag av hur det ställer till saker för mig.
Idag är det just en sådan dag.

Något som jag har svårt för ibland är att hoppa/bryta sig in i ett pågående samtal mellan två eller flera personer.
Det är svårt att förklara, men genom att ljudperceptioner är störande, exempel om flera personer pratar i mun på varandra. Så få jag svårt att sortera det jag hör. Medan jag hör på och försöker komma på ett sätt att säga det jag vill, eller när jag ska säga det, så är gruppen redan inne i ett annat samtal.

Jag kände mig väldigt ledsen, som jag påminns av de gångerna som jag har känt mig isolerad och utanför.
Den första reaktionen blev att jag ofrivilligt låste mig; stänger av den yttre världen. Det kallas för dissociation.

Om man upplevt situationer som har väckt stort obehag och rädsla, så kan kroppen som försvarsmekanism stänga av sig själv, fly från verkligheten, avskärma sig. Vilket uttrycker sig för mig genom att jag stirrar rakt framför mig eller tittar ner, sitter still och är stel. Svarar inte eller svarar monotont.

Innan jag började i DBT, hade jag dissociationer ofta. Men genom att bryta det, med hjälp av andra eller själv, har gjort så att det minskar.
Men i vissa situationer är det fortfarande svårt att stoppa det, speciellt om det kommer plötsligt.

Trots det som hände idag, så känner jag att jag har fått distans till mina känslor.
Och jag vet att tid, gör så att känslorna till slut kommer dala.

Annonser

2 reaktioner på ”Svårigheter med kommunikation – Om att leva med Aspergers syndrom

  1. Känner igen mig väldigt väl i det du brskriver. Inte lika mkt i disociationerna som i att inte veta hur man tar sig in i ett samtal mellan flera personer. Det händer dessutom ofta att jag vid tex fika på jobbet hamnar mitt emellan två grupper som pratar om olika saker och jag vet då inte vilka jag ska försöka lyssna på än mindre hur jag ska ta mig in i samtalet. Till slut blir det för mkt ljud och jag sitter bara tyst och helst av allt vill jag bara gå därifrån. Detta får en verligen att känna sig utanför. Kram

    Gilla

    1. Även fast jag tycker att det är tråkigt att du också känner på detta vis, så känns det skönt att jag inte är ensam. Och tack för att du delar med dig av dina personliga erfarenheter. Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s