Käppar i hjulet – Om att leva med psykiatriska funktionshinder

Även fast det var två dagar sedan jag pratade med Försäkringskassan, så sitter känslorna kvar. Oro, stress och sorg…

Jag har en stark vilja, och ambition.
Det finns så mycket jag vill. Men något sätter käppar i hjulet.
Även fast jag har en sån stark längtan, till att växa och uppnå mina mål. Så är det mina förutsättningar som stoppar mig.
Hur mycket jag en vill, önskar…
Att föreläsa regelbundet, skriva, och längre in i framtiden kunna jobba 50 procent.
Så vet jag att jag kanske inte lyckas.
Framförallt, inte lyckas med allt.

Mina diagnoser, Aspergers syndrom, ADHD och Emotionellt instabil personlighetstörning, som är genetiska och neuropsykiatriska/psykiska funktionshinder/nedsättningar.
(Emotionellt instabil personlighetstörning skapar i kombination av ogynnsam uppväxt problematiken senare i livet).
Även fast jag kan lära mig att leva med min problematik, så kommer jag alltid, mer eller mindre ha svårt med förändringar, social interaktion, perceptioner, impulsivitet, hyperaktivitet och humörsvängningar.

Ibland har jag svårt att se hur jag ska kunna nå dit jag vill.
Jag vet att jag en dag kanske uppfyller vissa av mina livsmål. Men tanken att jag kanske också kommer behöva acceptera att jag inte heller når dit, gör mig ledsen.

Annonser

4 reaktioner på ”Käppar i hjulet – Om att leva med psykiatriska funktionshinder

  1. Åh, vad jag känner igen mig! Jag vill också så mycket och har höga ambitioner. Jag vill klara av så mycket (läsa vidare på universitet, börja föreläsa, jobba, skapa vardagsrutiner, arbeta med mig själv och mitt mående m.m.), men har under den senaste tiden mer och mer insett att jag inte klarar av allt jag vill och särskilt inte på en gång.
    Det gör ont att inse att man kanske inte kan göra allt det man vill! Men jag vill ändå tro att man så småningom kommer att kunna hitta en nivå som ger en bra balans mellan det man vill och det man klarar av.
    StyrkeKramar till dig ❤

    Gilla

    1. Det har du så rätt i, att hitta en balans känns som det är nyckeln. Styrkekramar till dig också ❤ P.S Förlåt för det sena svaret på din kommentar.
      Jag uppskattar dina tankar, tack för att du delar med dig.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s