Distanserad rädsla

Ibland glömmer jag bort, eller inser inte hur mycket jag har utvecklats. Hur mycket som har hänt.
Kanske är det svårt att se det, när man är mitt uppe i processen.

För två år sedan var jag nästan livrädd, för att läsa högt inför andra. Många gånger undvek jag det. Så rädd för att jag skulle börja stamma igen, och få höra hånade skratt och bli kallad stammande gris.
Rädslan gjorde det svårt att komma ihåg att jag inte längre stammar, och att jag inte läser högt för personer som vill mig illa.

Idag läser jag högt inför andra, utan den  rädslan.

Detta är bara ett exempel, det finns många fler. Både som jag vet, och kanske ännu inte vet om.

Annonser

4 reaktioner på ”Distanserad rädsla

  1. Det är häftigt när man inser hur långt man kommit! När man är mitt inne i utvecklingen kan det vara svårt att se.
    Jag är glad för din skull – att du kommit så långt! Och jag är säker på att du kommer att komma ännu längre med tiden!

    Jag har bytt blogg (igen…), men den här gången tror jag att jag stannar. Besök mig gärna på min nya blogg! http://iriserande.blogspot.se/
    Kram från före detta Norrsken och numera Iriserande 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s