När det självklara inte är självklart – Om att leva med Aspergers syndrom

Idag har jag ett färskt exempel på hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom, och till viss del Emotionellt instabil personlighetstörning. Här kommer exemplet:

Förra veckan var jag sjuk under den dagen jag skulle ha DBT.
Jag tog kontakt med terapeuten och bad om att få veta vad hemläxan var, och även vad som gåtts igenom.
Jag fick informationen om vilka sidor som jag skulle läsa igenom, och en bilaga med hemuppgiften.
Under veckan har jag gjort hemuppgiften och läst igenom alla sidorna.
Men idag blev det tydligt att jag missat något.
När hemuppgiften gicks igenom på DBT:n, visade sig att en av sidorna var en övningssida, och att även det var en hemuppgift. Vilket kanske skulle kunna vara uppebart för många, men inte alls för mig. Informationen jag fått syftade enbart på att jag skulle läsa igenom sidorna, inte göra övningen.
På automatik tar jag ibland saker så konkret att jag missar det som är uppenbart.
När jag insåg att jag inte gjort denna hemuppgift rasade min trygghet samman. Mina tankar for fort fram och tillbaks, tankar som ”vad ska jag säga eller göra nu?!” ”hur kunde jag missa detta!” Tankar som att jag är misslyckad, korkad och dum.
Jag kunde känna hur hjärtat började slå, mina händer började skaka, och kunde inte hejda tårarna. När turen kom till mig, vad jag arbetat med låste det sig för mig. Som många gånger under min barndom, då dissociationer inte varit ovanligt beteendemönster.
Förändringarnar, inte tillräckligt tydlig information, att kunna se mellan raderna. Tillsammans med perceptionsstörningar är den del av Asperger problematiken som kan orsaka svåra eller känslostarka situationer i min vardag.
Trots att jag låste mig (slutar lyssna, stirrar, deltar inte) kunde jag bryta det tillslut (tack och lov för musiken finns till hjälp). Jag kunde delta resten av tiden, och kunde reda ut de starka känslorna med lite hjälp.

Efter en lång dag är jag äntligen hemma, psykisk trött, men ändå i harmoni, som saker och ting ordnade upp sig.
Trots att, som exemplet beskriver, det kan vara riktigt svårt att leva med olika diagnoser. Så finns det något jag uppskattar i alla. Jag är målinriktad (redan som sjuttonåring hade jag min första utställning), har lätt att se detaljer (vilket är en förmåga jag uppskattar hos mig själv) och rutinbunden som jag är, får jag även mycket gjort.
Men detta trodde jag aldrig att jag skulle säga, att jag även gillar en liten del av min Emotionellt instabila personlighetstörning. Detta kanske är upprörande eller konstigt att höra om man själv har samma problematik. Men faktum är, att jag tycker om att ha lätt till att faktiskt känna.
Jag kan nu även se en nytta till att känna sorg, ilska och skam. För alla känslor vill säga en något. Att ge uttryck för sorg är en konst i sig, men det har varit mycket hjälpsamt.
Ärligt talat, jag är lite häpen över hur långt jag har kommit.

Annonser

2 reaktioner på ”När det självklara inte är självklart – Om att leva med Aspergers syndrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s