DBT avslut närmar sig och känslorna som hör dit

Det har plötsligt blivit så definitivt. Nu när datum satts för mitt avslut i DBT-gruppen. Jag har gått igenom alla moduler två gånger, och det är den tiden man max går i gruppen, vilket är cirka 2 år. Den inviduella terapin fortsätter, även fast man trappar ner samtalen i den takt som passar en själv.

Jag har insett, det är så klart. Det är tre veckor kvar till mitt avslut, veckan efter det kommer jag inte tillbaks dit. Jag kommer ta avsked, krama om mina DBT-grupp behandlare, i vetskap om att det är dags att gå vidare. Vi kanske stöter på varandra på avdelningen, eller kanske inte.
Gruppen har blivit som en sorts andra familj, tiden tillsammans har varit så betydelsefull. Mina ögon tåras, samtidigt som mitt hjärta och själ säger att det är dags, ett nytt kapitel tas vid.

Även fast det känns sorgligt, vemodigt. Så är det skönt att sluta i gruppen också, som det varit intensivt och tidskrävande.
Jag har inte berättat officiellt ännu, att jag kommer åka till Boxholm igen för att spela in låtar med bandet. Det känns skönt att jag kan börja fokusera på andra mål jag har i mitt liv.

Till skillnad från förut, har jag nu ett par stadigare ben. Jag är en helt annan människa nu, en vad jag var för två år sedan, samtidigt inte alls. En sak är i alla fall självklar, att jag aldrig mått bättre i hela mitt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s