Tankar kring ett tidigare självskadebeteende

För två dagar sedan stramade huden, och den nya tatueringen ömmade. Speciellt när jag skulle sträcka mina armar på jobbet för att nå upp högst i bokhyllorna. Nu kliar det mest.

Jag längtar redan tills jag ska tatuera mig igen. Men på ett sätt är det bra att tatueringen delas upp i flera sittningar, likt en process. Som tatueringen är en påminnelse om att det finns andra val en att skada sig själv. Det är det texten remember står för, som är placerad på insidan av min handled. Resten av tatueringen täcker nästan hela min underarm, och många av mina gamla ärr. Klicka här för att se bilder på tatueringen.

Redan när jag var 14 år utvecklade jag ett självskadebeteende. När jag var 20 år började det trappas ner. Men det var först när jag började i Dialektisk beteendeterapi som jag inte längre ser det som något alternativ.
Men likasom personer med alkohol, drogmissbruk eller annat missbruk, är jag samtidigt medveten att min hjärna aldrig helt kommer glömma att självskadebeteende är en möjlig lösning för snabb lindring. Men det är sällan den tanken dyker upp längre. Det var även väldigt länge sedan jag hade självskadeimpulser.

Sedan onsdag, då första sittningen blev klar har jag tänkt på den resa jag har gjort, och den utveckling som pågått. Jag kan inte låta bli att vara stolt över mig själv.

Annonser

En reaktion på ”Tankar kring ett tidigare självskadebeteende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s