Jag är tacksam, och faktiskt lite glad

En känsla som jag nästan alltid bär med mig, och som jag skriver om på bloggen emellanåt, i olika uttryck och varianter, är ensamhet. I hela mitt liv har jag nästan känt det. Ibland som en diffus känsla, ibland som en sanning. En verklighet, mitt liv. Ibland vet jag inte varför jag känner det, känslan bara finns där. Men om man ska se på det logisk, är det inte så konstigt att jag känner mig ledsen och nedstämd ofta. Eftersom jag ofta behöver koncentrera mig i sociala sammanhang, tänka på hur jag bör reagera eller vad jag ska säga. Tar det mycket energi att umgås, ibland bara med att prata med andra. Jag känner mig ofta så pass trött och stressad att jag inte orkar ta del av samtalen, skratten. Fraserna som man utbyter. Hur vi validerar varandra. Jag känner mig istället som en slags pjäs i ett konstlat spel som pågått i timmar. Och om man ser det ur en annan logisk vinkel, hur skulle du själv känna om du blivit utstött som barn, men kanske även i ditt vuxna liv? Hur skulle du må av att mötas av oförståelse, när du egentligen vill bli förstådd och accepterad?

Den senaste veckan har jag skrivit en tacksamhet lista varje kväll, för att påminna mig själv om saker jag inte alltid tänker på under dagarna. Och nu till rubriken för detta inlägg.

Igår kväll skrev jag: Jag är tacksam över att jag inte har känt mig så ensam idag, och att jag har känt mig nöjd.

Jag vet inte varför, men jag är glad för att känslan finns där.

Annonser

2 reaktioner på ”Jag är tacksam, och faktiskt lite glad

  1. Jag känner igen mig en del i den där känslan av utanförskap och ensamhet. Det är en jobbig känsla att bära! Men om man förstår mer varför så kanske den inte är lika skrämmande i alla fall.

    Vad härligt att du kunde skriva den meningen till dig själv! 🙂
    Det är svårt att tänka och känna positivt när man så länge har tänkt och känt mest negativt! När man börjar ändra sitt tankesätt har jag upptäckt att även det som känns bra kan kännas läskigt, just för att man är ovan. Men när man verkligen tillåter det positiva att finnas så har det för mig blivit en känsla av lättnad! 🙂

    Gilla

    1. Något som jag försöker bli bättre på är att lyssna på mina känslor. Både de som är lättare, och tyngre att bära. I DBT:n har jag lärt mig att våra känslor vill säga oss något. För om vi inte låter oss vara ledsna kanske vi inte inser att vi är ledsna för att vi saknar en vän eller familjemedlem. Om vi inte tillåter oss att känna ilska så kanske vi missar att vi faktiskt har blivit illa behandlade. Det är jättesvårt! Många gånger stänger jag av mig själv (inte alltid medvetet) för att sorgen är så tung. Men när jag väl lyssnar på den, och ger den plats så brukar känslan dämpas, Det är också svårt att låta glädje finnas där, och kärlek. Rädslan över att känslan ska försvinna. Men jag känner också en lättnad när jag väl ger känslan utrymme 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s