Kråkan och gravitationen

Det var väldigt länge sen jag skrev, jag vet. Men det har hänt så mycket, både positivt och mindre positivt, som gjort att bloggen har hamnat i glömska igen. Jag har så svårt att skriva kontinuerligt, delvis beror det på att jag tappar inspiration lätt, och har svårt att komma igång. Detta är ganska ovanligt för att vara mig. Som kreativitet är en sån viktig del av mitt liv. Men jag antar att man hamnar i olika situationer i livet, och att man också förändras.

I ett av mina föregående blogginlägg skrev jag om mina kommande föreläsningar, och en av dem är äntligen avklarad. Det känns både skönt, men också lite ledsamt. Eftersom jag tyckte att det var fantastiskt roligt att berätta om min bok och om mitt liv inför en publik. Jag fick också positiv respons vilket gör mig glad och varm inombords ännu. Jag bjöd på mig själv, var spontan och beskrev känslor på ett sätt som gjorde att publiken kunde förstå hur det kan vara att leva med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Jag använde också visuella exempel för att beskriva känslorna på ett mer konkret sätt.

En jobbig och ledsam sak som har hänt är att en nära släkting till mig har gått bort, vilket har drabbat mig, min familj och släkt hårt. Det har inte varit lätt, och det är svårt fortfarande. De känns extra jobbigt eftersom jag har haft så många positiva minnen med min släkting, och det känns som jag har förlorat en viktig del av min barndom. Det har varit väldigt svårt att vara på jobbet, att upprätthålla mina vardagliga rutiner, och att möta människor i min omgivning. Det är svårt att delta i samtal, att skratta och le, eftersom det känns så tomt inuti mig. Helst av allt vill jag lägga mig ner och aldrig resa mig igen. Men jag vet att det är viktigt att fortsätta, det är så mycket jag vill göra i mitt liv.

Jag tänker avsluta detta inlägg med att avslöja att jag i onsdags tatuerade mig, min sjätte tatuering; en kråka med en cirkel röd bakgrund, samt en text på handleden där det står Accept med ett rött kryss bredvid, en påminnelse om att acceptera det som inte kan förändras. Kråkan är också en symbol från min självbiografi. Ni som har läst den vet att jag i sista kapitlet beskriver en kråka som ‘bredde ut sina majestätiska vingar, och lät gravitationen leda dennes väg’. Meningen är en poetisk iakttagelse av att släppa taget, att leva. Att flyga fritt, men det är även en antydan till att välja en egen väg. Tatueringen är även ett minne av min bortgångna släkting. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag kommer lägga upp bilder på tatueringen sedan, när den läkt.
Just nu ser min arm inte särskilt smickrande ut, den är svullen, och färgen har inte börjat lossna än. Men jag är supernöjd, det är en sak som är säker! Den blev så mycket bättre än vad jag väntat mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s